Ekot
och jag ser dem,
tittar dem bort.
Det ligger en slags skam i bejakandet,
har jag fått höra.
Det är skamligt att bara ens glänsa med blicken över mig
Fast vissa gör det med häpnad
Dem åker hiss på mig
Belamrar min kropp med laser
Visterar och konfiskerar mitt avtryck
och jag undrar om det är synderna jag bär som
skor eller byxa
kanske möjligtvis troligtvis
har stora smutsfläckar vuxit fram
bränt hål på tyget
och
ut sipprar jag
banalt blottad i en process
och
jag är fullt medveten om
att vem som helst kan skriva raderna
men sen vet jag också
att det är just vad jag är.
funderar på att sjunka in under ett pseudynom
och otillfredställt jäsa över
Övergång
känner doften av delta
och mina fingrar vill leta i metafysiska skrymslen
där delarna spridit ut sig.
klumpar efter något okänt läckage
där något stort runnit ut
och stannat i vråerna sedan min begynnelse
fortsätter söka detta mirakulösa medel.
något mot en upplösning, något
klumpförebyggande
och visionär får folk kalla mig
när lösningen är tillgänglig
men tiden tycks på mig verka excentrisk
det enda jag tänker:
delta kom
Misantropin
Vi bygger slott
oändliga slott
i brus och beklädnader försöker vi illmarigt
lämna det primära bakom oss
i ytterst små beståndsdelar
vi klyver, vi reser genom
oändlig uppbyggelse
vår grund är förströdd
det primära är allt vi har
finner ingen stabilitet
banala fraser väller över
allt i förbrukning
mals ner i kvarnar
äts slentriant
vi dör
utan uppnådda resultat.
Omedvetna arabesker
Arrogansens frekvens blir allt högre
det bisarra inom oss växer
blottas
riv upp slit ut slunga
ut
Allt vill ut
Det är som att beskåda ett litet
landskap, vars träd sågas itu
blommor asfalteras
vetskap dissekeras
Rotation rotation rotation
Grasciösa fingrar
blossar på den asfalterade blomman rullad i de nermanglade
träden
Men ur allt vi gör
blommar snirklarna upp i
landskapet, likt stora fästingar,
monster, tumörer
här
gulnar tapeterna
i fästingars avföring
märk väl
narkossalen
min vän
rosiga kinder kommer aldrig mer.
i förödelsens teater
agerar vi inte
vi kvävs
i tumultet.
Andra i feber. Längtan
morot
äpple
apelsin
i dryck och frukt
alfalfagroddar
smakar gräs
Nötyoghurt
smakar
sur
Grönt te
förvränger synen så mina fransar klär omgivningen och ja visst
det ser ut som sommar på femte våningen
Kvällning
På stampad
mark
eufori
av dilettanter och
virtuosa
varelser på scen
Hungrar efter
känslan av liv
Varm och kall
i solsken
bara ben och armar
i rörelse
förryckta
mot litet mer liv
i sig själva
Få det bedste ud af det.
avhållsamhet till tillsatser.
Xantangummi och kerragenan nöter inte längre
mitt samvete. Men disulfit får mig att rusa upp
och jag måste genmäla
tragisk är den människa, vars
egendom är dess allt.
Herman diktar om den överflödiga
estetiken.
Jag har svårt för att lära mig den enkla konsten
att bli betraktad. Speciellt nu på senare dar
Porös i själ och uppskottad på trottoraen
är mitt tillstånd.
Jag är rädd för att avsluta något. Med tiden
hade det kunnat avslutats i högre prestanda.
Jag går i drivor.
så
diffusa, vidöppna, djuriska, primitiva
äcklande rum i huvudet.
Allt kan bli bättre
Jag kan bli renare
Vetgirig i den bemärkelsen
då jag inte vet vad jag vill veta.
Outforskad litteratur och konst är
min själs föda.
Men den hungrar
Samtidigt sinar jag ut
blir till en liten skara utav
ihopplockade delar.
Eviga misslyckanden
liber
är bara ett
ord för dem utan
begränsningar
och vem har inte det?
tidens dilemma
om jag skulle leva en evighet skulle jag inte vilja leva
om jag lever under tidsbegränsning vill jag inte dö.
existens är till för dig med tidsbegränsning.
Jag försöker segregera tankar
nåla upp och skratta
dem
illmarigt i ansiktet
men jag skövlar
jag löper efter mättade
begär
fulländade spetsar,
konkreta mönster att uppfylla.
Det bor någt inuti mig
intensivt, vulgärt och spektakulöst
krälar
kryper
kringår
Vackra renhet
jag är en skymf till mig själv
vackra allt
om inte allt hörde samman, skulle
jag nog älska allt mer
allt
i bemärkelser som
ingalunda lämnar mig oberörd
jag seglar i hamn
famn
hos den trygghet två djur i
mitt bröst skriker efter.
Skrängligt och vanskligt möts
öden
och jag seglar iväg
det är så obarmhärtigt att vi kan bli
för mycket.
Ibland försvinner vi. Faktiskt.
igensnöade av slem
förstoppade ögonglober
av mättat stål och glas
slås vi emot
futurum
?
kursiverade naglar
yttersta läppsegmentet
narigt
i min tankspriddhet
alltet sluts i snön
jag snöar in
jag börjar snöa
in.
hjälp mig ut
jag tror inte vi överenskommer vinter.
Monolog
ut i rötterna
som drar mig neråt
men axlarna
vi tycks inte vara överens
om
vem som äger min kropp.
Axlar upp och sinne ner
i skrivande stund
är det motsatser,
vi jublar för
intensiteter gör
det ena mindre värt
det slås av
peripetin
slungas ut ur
in i
genom
rakt av
på
från
livet
exploaterar och förblir konfiskerat i
alltet
ögonen vidgar bakåt
visionen av att inte se
är kanske för abstrakt att kunna
föreställa
men allt förgår
alla ord förmultnar
när synapserna tar över
inget blir endast
allt blir till genom förändring
allt genomgår en förändring för att kunna
förgå, försvinna,förtvina
tänk om tanken gick rakt ut. vad rena vi skulle vara då.
Vid undantag kan man faktiskt bli riktigt rik, om man inte har något annat. (man tager vad man haver)
En värdering eller två, mest för att
bevisa att min avsikt inte är, eller föreslår
att sätta stopp.
Men om du ser hoppet i avgrunden
om du lyckas gräva genom denna oändliga
botten av hinder
möjligtvis då är din längtan för desperat?
men när du ser att vattnet fyller igen den lera
du skrapat på med dina vitala, exentriska fingrar,
kanhända att du vänder,
men att bry sig är för abstrakt
jag känner inte ens dig
så varför kan jag inte låta vattnet
trycka
varför kan jag inte se dig gräva?
det är så patetiskt
när folk sätter fingrarna i halsen
klargör sin svaghet
och sedan skrattar åt en
för att man inte gör likadant?
Notis:
jag ska också köpa mig en bandspelare.
jag vill bli citerad med förundran.
2010
Läskiga mannen med 3-Dglasögon
kanske spetsade allt,
men vad vet vi?
Rökmaskiner+ en robotdansande man.
En grupp förvuxna högstadieelever.
Bacillvägg.
Platådojor.
Jag skar mig på väggen =
(jag drar en parallell)
2010 hatar redan mig.
Minns inte mycket mer.
Sing me out the window.
with a hidden crematory
he reformed a
new love story.
He wasn't absent about
the nearest cafe.
The only thing in mind
create a consciousness,
not so very kind
so he could live a thousand years wondering why he had lied.
His crown was executed
Dispite all his fear
he became persecuted
Very severe
Never sincerely yours,
or to be found by the beautiful boys
that was wearing
his crown.
?
Jag tror oskuldsfullheten och godheten skulla öka med en ny istid.
Ingen går på nyfallen snö.
Ingen.
Mer snö.
I min befinnelse
Jag undrar vad jag är för typ
filur
kanske en växt
växer ur trikinerna
i dekadenta livlösheter.
Frågor kring existens
beröra, vidröra, beklaga
vidtaga
Barn berör
Puberteten vidrör
Könsmogna beklagar
Ruttningsprocessen vidtar
Jag skrubbar
Jag driver ut
När jag är rädd att min skenhelighet lyser genom det bleka
Är så rädd för objektiviteten
jag som människa försöker se med
Jag avundas
tänk att förbli i subjektiviteten
och inte ens veta dess innebörd
Då hade jag nått min peripeti, då hade
jag kunnat sluta tänka på dem där trikinerna och
begränsningarna
fulheten
det vackra orden
och patetiska försök att
nå
allt det där.
Att leva din repris
Det fascinerar mig att man inte kopplar fysisk aktivitet med
psykisk aktivitet.
Oberörd måste vara så himla skönt att få vara. Lämnad i sin värld, åt
sin värld, med sin värld, där ingen lyssnar överhuvudtaget.
Tänk er att kunna leva i misär, men trots situationen kunna
leva i symbios med något så kaosartat.
I harmoni.
Jag gillar tornados.
Jag gillar folk som kan stå där mitt i dess öga och titta upp, le, och till
sist tvina bort.
Men jag flyger förbi och skriker åt dem att vända.
Då hörde jag att dem saknade ögon
och då förstod jag.
Men jag gillar fortfarande dem.
L
Jag gillar att vara trött.
Tillåtelsen att inte förmå sig att tänka
locket
som täcker
lockelsen.
Lockar fascinerar mig
men det kanhända,
möjligtvis, att tanter
försummar dem.
Då blir jag arg.
Tänk på alla dessa vackra
pojkar
därute som skäms
för sina vridningar.
Man måste raka av dem.
Lockarna faller
Locket försvinner
hårbollar efter
trichotillomanin
en pandemi
tack vare
silverschampoosprängda pensionärskvinnor
men inte visste ni.
Vederbörande är ofta ovissa. Hemskt är det,
det må jag säga.
vulkan
Undrar om Ni glömt bort.
Latitud och langitud är ingen tröst, men hur skulle Ni veta det.
Kunde inte bara låta saker flyga ur mig som eljest, mitt språk har vidtagit en bristande karaktär.
Andra vidtagelser må ha skett vid onämnbara tillfällen.
Ni kan skicka hit båren nu. Jag är färdig. Jag ger upp.
Delta, jag förstår dig inte.
Rita får i öken
åt sitt alter ego
fyller mig med gas.
Antony strålar ut
spricker
(Förr)
Att återge allt i naturalismens anda
är något jag inte lyckas behärska
för allt jag vill fly
när jag förflyttas i
alkoholens sfär.
Att inse allt är något jag kan göra utan
vilja.
Stoff av ett osynligt emblem
du tog vid
du hoppar av.
Att hålla någon
är för riskabelt
trots dina banala fraser.
Man flyr rent instinktivt.
Man måste.
Förr eller senare faller allt.
Allt faller förr eller senare.
Förr, senare, nu.
Förfallen, skall förfalla, förfaller.
(Senare)
12.31.
Non, Je Ne Regrette Rien
med storslagen ackompanjering
violiner
når peripetin
slätas ut
flyger iväg
Man förvånas
av de små
ofta så ynkliga
berövade på tillväxt
giver vingarna
liv
och dem
flyger högt
över medianen
för dem måste
så är det.
Tre banala gångar av en banal fotgängare.
Jag hatar antiteser.
-----------------------------
Jag påbörjar det mesta.
Det ligger i oxarnas natur.
Även att avsluta. Lägga ihop.
Möjligen kan det spela in i
min tvivlan på stjärntecken.
Motvinden att
genomsöka och finna
försvinna i intet
låta något ta över och sluka
behärskningen blir total
och
jag tvinar
måste inse
ödet som möter
ödet som närmas
mer för varje mer jag skriver
sysselsätter mig med pleonasmer
men inget
roar.
Inte heller stjärntecken.
Tiden springer in i mig
Bosätter
--------------------------
Paradox jag upptäckte idag:
Zombies är odödliga men går att döda ändå
trots sin odödlighet?
--------------------------
Visst hatar man bara
bitterljuvheten.
Visst hatar man bara
antiteser.
?
