Niemand sieht mein Augen.




Agora


vardagen






Misantropin

Vi bygger slott
oändliga slott
i brus och beklädnader försöker vi illmarigt
lämna det primära bakom oss

i ytterst små beståndsdelar
vi klyver, vi reser genom
oändlig uppbyggelse

vår grund är förströdd
det primära är allt vi har
finner ingen stabilitet
banala fraser väller över

allt i förbrukning
mals ner i kvarnar
äts slentriant
vi dör
utan uppnådda resultat.


Tear us apart




Soldans






Transparant








I vävnader

 
 







RSS 2.0