Jag gillar folk som gör saker utan att tänka på varför.
Det fascinerar mig att man inte kopplar fysisk aktivitet med
psykisk aktivitet.
Oberörd måste vara så himla skönt att få vara. Lämnad i sin värld, åt
sin värld, med sin värld, där ingen lyssnar överhuvudtaget.
Tänk er att kunna leva i misär, men trots situationen kunna
leva i symbios med något så kaosartat. 
I harmoni.
Jag gillar tornados.
Jag gillar folk som kan stå där mitt i dess öga och titta upp, le, och till
sist tvina bort.
Men jag flyger förbi och skriker åt dem att vända.
Då hörde jag att dem saknade ögon
och då förstod jag.
Men jag gillar fortfarande dem.