Mitt liv går just nu ut på att ägna mig åt
avhållsamhet till tillsatser.
Xantangummi och kerragenan nöter inte längre
mitt samvete. Men disulfit får mig att rusa upp
och jag måste genmäla
tragisk är den människa, vars
egendom är dess allt.
Herman diktar om den överflödiga
estetiken.
Jag har svårt för att lära mig den enkla konsten
att bli betraktad. Speciellt nu på senare dar
Porös i själ och uppskottad på trottoraen
är mitt tillstånd.
Jag är rädd för att avsluta något. Med tiden
hade det kunnat avslutats i högre prestanda.
Jag går i drivor.
så
diffusa, vidöppna, djuriska, primitiva
äcklande rum i huvudet.
Allt kan bli bättre
Jag kan bli renare
Vetgirig i den bemärkelsen
då jag inte vet vad jag vill veta.
Outforskad litteratur och konst är
min själs föda.
Men den hungrar
Samtidigt sinar jag ut
blir till en liten skara utav
ihopplockade delar.
Eviga misslyckanden
liber
är bara ett
ord för dem utan
begränsningar
och vem har inte det?

tidens dilemma

om jag skulle leva en evighet skulle jag inte vilja leva
om jag lever under tidsbegränsning vill jag inte dö.