existens är till för dig med tidsbegränsning.
Jag försöker segregera tankar
nåla upp och skratta
dem
illmarigt i ansiktet
men jag skövlar
jag löper efter mättade
begär
fulländade spetsar,
konkreta mönster att uppfylla.
Det bor någt inuti mig
intensivt, vulgärt och spektakulöst
krälar
kryper
kringår
Vackra renhet
jag är en skymf till mig själv
vackra allt
om inte allt hörde samman, skulle
jag nog älska allt mer
allt
i bemärkelser som
ingalunda lämnar mig oberörd
jag seglar i hamn
famn
hos den trygghet två djur i
mitt bröst skriker efter.
Skrängligt och vanskligt möts
öden
och jag seglar iväg
det är så obarmhärtigt att vi kan bli
för mycket.
Kommentarer
Trackback