existens är till för dig med tidsbegränsning.

Jag försöker segregera tankar
nåla upp och skratta
dem
illmarigt i ansiktet
men jag skövlar
jag löper efter mättade
begär
fulländade spetsar,
konkreta mönster att uppfylla.
Det bor någt inuti mig
intensivt, vulgärt och spektakulöst
krälar
kryper
kringår

Vackra renhet

   jag är en skymf till mig själv

vackra allt
om inte allt hörde samman, skulle
jag nog älska allt mer
allt
i bemärkelser som
ingalunda lämnar mig oberörd
jag seglar i hamn
famn
hos den trygghet två djur i
mitt bröst skriker efter.
Skrängligt och vanskligt möts
öden
och jag seglar iväg

det är så obarmhärtigt att vi kan bli
för mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0