Nu lämnar A oss för storstaden Stockholm. Take care!
Själar av oberörlig materia.
Delayed siestapictures, anyway, it was hilarious.
When somebody sees ghosts somebody see nothing.
If I was a balletdancer I would bring the lightness to its body and lock it up from its shell.
Jag äter sverige.
Blank.
When the reversebutton is delayed it can make you die.
I wrote lovesongs to make that someone.
Passioned.
It went the opposite way.
Lost in a rainforest without the drops, dry as hell.
Or, maybe, if I could record it once agian and
then reverse
reverse
You would breath deeper and talk louder.
The quality would be better.
It wieghs more
to have lost that action in presence time
knowing that maybe that record could make
me cry.
Teardrops.
Make the rain to the forest.
Let everything be as it has to be.
If i could hear you once.
More.
there is no light, there is no light.
In a perfect world you cant see the genders.
Jästa förloppshinder.
Utan en stämpel och som står där, fån efter fån.
Låt oss bli något vi vill
Låt oss leva
Släpp loss alla monstren.
Låt oss strosa fritt i er terräng
Vi kräver allt förutom ingenting.
Ni förstörde våra ansikten.
Klippte vårt hår, drog loss naglarna.
Så vi såg ut såhär.
Monster hand i hand.
Vi väntar på att ni tar tillbaka
era själar och ger oss åter
de vi en gång ägde.
Liv.
Missfoster
And the speakers goes bla bla bla.
my eyelids wish for darkness
watch my teeth, they are glowing
when the sky is giving its
last presentation
of what heaven will be
from now on
and in to
the neverending eternity.
Placera mig, fördela mig och strö ut.
Alien says hello
Fenomenet färg.
He was what my mother would call a good boy.
Oh, such a despair.
Leaving you in perfect position
to convert from lover to
stalker
I think you made a mistake
taking yourself out, making it special.
I think I made two
taking you in and making you a song
without a rime, because I must
make apologies to myself
for letting you enter my fingertips.
Closed hands. Make fists
I refused
put you in my pocket
and hit you with ignorance.
Herr Bäver har lämnat min dörr för någon annans.
Sista gemenskapen, eller snarare påtvingade sammansättningen.
Beror på vems perspektiv man frågar efter. Vilket fall kvittar det, avslutning
är kanske bara en avslutning utan något annat begrepp som överhuvudtaget greppar dess innehåll?
Nian har inte smugit förbi precis. Den gjorde sig välbekant med nya ansikten och nya
uttryck. Folk valde tillslut fred och de två årskurserna nio, utan någon som helst beordring,
valde att umgås i helhet med varandra utan klassindelningen som tidigare värkt likt ett skavsår mellan gränserna.
Varför gör det alltid det? Parallellklass betyder inte motståndarklass dumhuven.
Året har haft ett brett sortiment. Från het vikarie till djävulens andra hälft.
Jag har beskådat den sannoligen genomskinligaste falskhet hos en kvinna vars ögon
bara en mamma kan förmå sig att älska. Fattade du aldrig att du aldrig vara med? Du är med, du är inte.
Så går leken och lämnar ingen oberörd. Du är, men du är inte med. Var det så jävla svårt att fatta?
Herr Bäver kallar vi den. Den kalla brisen som drog i benen tills de bröts.
In i leken och du får leken tåla.
Så gick livet i en fart du inte kan urskilja, ständigt passernade utan rörelse.
Hästveda var isolerat från Sverige. Hästveda var opartiskt från världen.
Surrealistisk och stoppad av den allsmäktige själv, hindrad från att få tiden att fortgå
Dömd till att dö i tystnad utan klockornas tickande slag, likt fosters ultraljud.
Maj närmade sig i de förlorades stad eller kanske ska jag benämna dem som inavlat grottintellekt med medfödda
homofobiska aspekter inpräntade i sina ärthalvor? Allt för att attrahera er läsare.
Sista hela månaden, sista riktiga fyra veckorna.
Jag började höra klockor ringa men folk tycktes inte höra
Kanske var vi bara några fåtal utvalda.
Monstren som skulle ut ur Heliga veden från hästarna.
Igår ringde mina öron. Igår tickade allt.
Hästveda vidgades och gick upp i luften när jag satt på tvåbussen
hem från ett förra hem jag ifrågasätter om det någonsin vårdade mig.
Kanske lämnade jag mitt fängelse med tio års slit i handen
eller så lämnade jag det tomhänt, endast lycklig för jag var den som försvann,
jag var den som undgick Herr Bäver.
Adjö Herr Bäver, hoppas du minns mig.
Du var med och jag var inte.
Du dog och jag överlevde.
Daily orange objects.
Expéditeur anonyme
3
Han har ingen tid att stanna upp. Vad som ska ske har ingen
som helst försummelse av smärta.
Vad tror ni?
Trodde ni han skulle överleva sahara utan vatten?
Pojkar söker flickor
Flickor söker män
Män söker frihet
Kvinnor söker den rätte
Så lullar visan och så ska den vara och förbli tills döden skiljer könen åt.
Amen!
Han är ingen jävla zombie som vandrar död eller levande.
Han är en pojke i sina vilsna skor som töjer gatorna långa, gör dem längre än vad som var meningen
att bli uttrampat.
Och vet ni? En juninatt som denna förblir
oavsett om pojkar söker flickor
eller män söker frihet.
När pojkar söker åt fel håll skrivs de in i historien,
fängslas och försöker förstå vad Gud ville få med sin
ramsa.
Den var ju helt jävla meningslös.
Trodde i alla fall Liam, ung och dum.
Men ramsan står kvar. Spåren är för perfekta att motstå.
Skenmönster som ger massgravar åt robotar utan egen vilja.
Så är det Liam, om han bara hade förstått.
Men denna juninatten är allt försent när pojkar slutar söka flickor
och jorden blir till ett andra helvete med Liam som huvudrollsinnehavare.
Man gör sig själv värdig och nu har han gjort sig själv redo.
Om du bara visste Liam vad du skulle få lida, om du bara visste hur ont det gör när Gud vänder ryggen till.
Hur hårt syndafloden piskar i ryggmärgen.
Om du bara visste.
2
Tunna fingrar. Tunna kinder.
Vilken vacker pojke han var. Att han aldrig såg.
I gula lysrör gör han allt vad han kan för att få ge vad han har kvar att vågligt kunna riskera.
Ögonglob. Fransrad. Svart mot gul puderhud.
Ren mutation. Gör sig färdig att lämna sin kokong han spann för så länge sen,
två evigheter och en livstids väntan. Nu sprider fjärilen sina spröt i den tunga luften, fylld av resterna av gryningens dagg. Nu lyser det igenom dess skira vingar
av porösaste glas.
Han tvättar av sig ansiktet så gott det går.
Uiiiiii låter bandspelaren.
Klick.
Vi vill höra denna låten en gång till.
I repris.
In i kokongen och ut igen. Försiktigt kisar han i sina spegelbild. Pupiller fäst på pennan. Besatt av sin fransrad drar han det avgörande sträcken. De som får kokongen att spricka. Hans sköra hinna att pulveriseras.
I två sekunder och tjugofyra hundradelar står tiden stilla. För då är han förlöst ur sin bur. Han har målat sig ur
de vita pappersarken. Steg för steg närmade han sig papperskanten och för varje ny teckning var han ett steg närmre slutet.
Tiden då han var för evigt färdig. Två sekunder och tjugofyra hundradelar tog det sista penseldraget.
Liam hade gjort sig själv värdig.
Liam var fjärilen som lämnade ängarna för de stora skorstenarna.
Han var den fjärilen som byggde sina egna vingar och smed sina egna spröt.
amelie.
Amelie est la plus belle fille que le monde voyait jamais
Skimmer.
1
Man gör sig själv värdig. Det var så han tänkte.
Man gör sig själv värdig, man gör sig själv färdig ,ojoj, det rimmade -nämen ser man på!
Nej, men allvarligt förklarade han för sig själv och klarade upp för sarkasmmolnen i väderleken. Gjorde den blå.
Med vackraste penslar drog han hans anletsdrag.
Gul, vit, brun, orange, blanda blanda. Hud.
Rosa, brun, vit+hud. Kinder och käkar som maler.
Skira vågor av rosa.
Två drag.
Mun.
Svalg och adamsäpple som inte syns, men det finns där, inte på pappret men i verkligheten
då syns det om han öppnar sin mun.
Brunt, svart. Ögonbryn. Iris. Hår.
Kakao.
Hans ögonlock är stängda under hela processen, uppbyggandet.
Kakao.
Han fortsatte.
Måla, föreställa, illusionera, klistra, klippa.
Man gör sig själv värdig.
Ja, det var faktiskt så han tänkte, hela tiden.
Ponera dig själv att rita upp en bild i bakre huvudet av något du håller varmt, vars namn smälter i trettiofyra grader.
Precis som kakao. Hur länge lyckas du hålla bilden? Två, tre sekunder.
Så börjar han om igen.
Fan, fan faaan.
Ofokuserad. Oklar, penseldragen försvinner i himmelsblått.
Genomtränglig struktur blottar sig på den vaga skyn. Allt suddar sig, färgen torkar in och blöts upp
i vatten. Molnen seglar in från syd. Bryter sönder honom och som vax smälter han bort.
Där.
Liam somnar utan att lyckas. Liam somnar med ögonen öppna. Inget syfte att stänga om du inte får måla.
Så försvann han i oroliga lakan med orden dunkandes i de uttorkade pupillerna.
Man gör sig själv värdig.
No need to sleep these nights.
slutet
Pojken ni skrek på genom de tunna högstadieväggarna.
Pojken ni försökte döda med era laserstrålar.
Jag vill bara säga att han rymde.
Förstod ni aldrig att han förstod er hela tiden?
Han saluterade ju förhelvete era hälsningar!
Han gav er order att skjuta!
Låt honom falla, låt honom ruttna, det var ju vad han bad om!
Det var han som valde sin pepitatröja med dubbla axelvaddar och kortkortshorts
Det var han som bad er skrika
Men var var ni?
Om det var något pojken aldrig fick känna så var det att vara besegrad.
Han sprang och ni kom aldrig ifatt.
Allt ni behövde göra var att döda, slita, slå.
Men han löste gåtan
Tillsammans med sig själv förlöstes han ur pans labyrint.
