Pojken som såg ut att gå i sin systers kläder
Pojken ni skrek på genom de tunna högstadieväggarna.
Pojken ni försökte döda med era laserstrålar.
Jag vill bara säga att han rymde.
Förstod ni aldrig att han förstod er hela tiden?
Han saluterade ju förhelvete era hälsningar!
Han gav er order att skjuta!
Låt honom falla, låt honom ruttna, det var ju vad han bad om!
Det var han som valde sin pepitatröja med dubbla axelvaddar och kortkortshorts
Det var han som bad er skrika
Men var var ni?
Om det var något pojken aldrig fick känna så var det att vara besegrad.
Han sprang och ni kom aldrig ifatt.
Allt ni behövde göra var att döda, slita, slå.
Men han löste gåtan
Tillsammans med sig själv förlöstes han ur pans labyrint.