-

Lantliga sällskap inklusive flytande muffin.

2010-01-30 @ 19:06:57 Permalink Syn Kommentarer (1) Trackbacks ()

existens är till för dig med tidsbegränsning.

Jag försöker segregera tankar
nåla upp och skratta
dem
illmarigt i ansiktet
men jag skövlar
jag löper efter mättade
begär
fulländade spetsar,
konkreta mönster att uppfylla.
Det bor någt inuti mig
intensivt, vulgärt och spektakulöst
krälar
kryper
kringår

Vackra renhet

jag är en skymf till mig själv

vackra allt
om inte allt hörde samman, skulle
jag nog älska allt mer
allt
i bemärkelser som
ingalunda lämnar mig oberörd
jag seglar i hamn
famn
hos den trygghet två djur i
mitt bröst skriker efter.
Skrängligt och vanskligt möts
öden
och jag seglar iväg

det är så obarmhärtigt att vi kan bli
för mycket.

2010-01-27 @ 18:58:01 Permalink Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

2001

2010-01-26 @ 16:50:43 Permalink ( ) Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ibland försvinner vi. Faktiskt.

Mandlar
igensnöade av slem
förstoppade ögonglober
av mättat stål och glas
slås vi emot
futurum
?
kursiverade naglar
yttersta läppsegmentet
narigt

i min tankspriddhet
alltet sluts i snön
jag snöar in
jag börjar snöa
in.

hjälp mig ut
jag tror inte vi överenskommer vinter.

2010-01-19 @ 18:49:13 Permalink Ord Kommentarer (2) Trackbacks ()

The Fisherman's friend.

2010-01-17 @ 17:17:58 Permalink Syn Kommentarer (2) Trackbacks ()

Monolog

det värker i öronen
ut i rötterna
som drar mig neråt
men axlarna
vi tycks inte vara överens
om
vem som äger min kropp.
Axlar upp och sinne ner
i skrivande stund
är det motsatser,
vi jublar för
intensiteter gör
det ena mindre värt
det slås av
peripetin
slungas ut ur
in i
genom
rakt av
på
från
livet
exploaterar och förblir konfiskerat i
alltet
ögonen vidgar bakåt

visionen av att inte se
är kanske för abstrakt att kunna
föreställa
men allt förgår
alla ord förmultnar
när synapserna tar över
inget blir endast
allt blir till genom förändring
allt genomgår en förändring för att kunna
förgå, försvinna,förtvina

tänk om tanken gick rakt ut. vad rena vi skulle vara då.

2010-01-11 @ 21:37:01 Permalink Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vid undantag kan man faktiskt bli riktigt rik, om man inte har något annat. (man tager vad man haver)

En bekännelse kan låta sig förgå.
En värdering eller två, mest för att
bevisa att min avsikt inte är, eller föreslår
att sätta stopp.
Men om du ser hoppet i avgrunden
om du lyckas gräva genom denna oändliga
botten av hinder
möjligtvis då är din längtan för desperat?
men när du ser att vattnet fyller igen den lera
du skrapat på med dina vitala, exentriska fingrar,
kanhända att du vänder,
men att bry sig är för abstrakt
jag känner inte ens dig
så varför kan jag inte låta vattnet
trycka
varför kan jag inte se dig gräva?

det är så patetiskt
när folk sätter fingrarna i halsen
klargör sin svaghet
och sedan skrattar åt en
för att man inte gör likadant?

Notis:

jag ska också köpa mig en bandspelare.

jag vill bli citerad med förundran.

2010-01-08 @ 12:43:38 Permalink Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

2010

Jag invigde det flashiga tiotalet med svartklubb.
Läskiga mannen med 3-Dglasögon
kanske spetsade allt,
men vad vet vi?
Rökmaskiner+ en robotdansande man.
En grupp förvuxna högstadieelever.
Bacillvägg.
Platådojor.
Jag skar mig på väggen =
(jag drar en parallell)
2010 hatar redan mig.
Minns inte mycket mer.

2010-01-01 @ 18:51:13 Permalink Ord Kommentarer (2) Trackbacks ()