Bryta loss är nog det svåraste
Eller jag tar tillbaks påståendet.

Att bryta loss, utan att veta om är det svåraste.
Isen lossnar där du sover
flyter
med ben och armar
kväv din hunger
kväv din törst
kväv din självömkan
för inget finns.
Du är fri
för det svåraste är redan över.

Varför hittar Ni aldrig mig.

Undrar om Ni glömt bort.

Latitud och langitud är ingen tröst, men hur skulle Ni veta det.

Kunde inte bara låta saker flyga ur mig som eljest, mitt språk har vidtagit en bristande karaktär.

Andra vidtagelser må ha skett vid onämnbara tillfällen.

Ni kan skicka hit båren nu. Jag är färdig. Jag ger upp.

(Nu)

Rita får i öken
åt sitt alter ego
fyller mig med gas.
Antony strålar ut
spricker

(Förr)

Att återge allt i naturalismens anda
är något jag inte lyckas behärska
för allt jag vill fly
när jag förflyttas i
alkoholens sfär.
Att inse allt är något jag kan göra utan
vilja.

Stoff av ett osynligt emblem
du tog vid
du hoppar av.

Att hålla någon
är för riskabelt
trots dina banala fraser.

Man flyr rent instinktivt.
Man måste.
Förr eller senare faller allt.
Allt faller förr eller senare.
Förr, senare, nu.
Förfallen, skall förfalla, förfaller.

(Senare)

Den lilla sparven sjunger ut:
Non, Je Ne Regrette Rien
med storslagen ackompanjering
violiner
når peripetin
slätas ut
flyger iväg

Man förvånas
av de små
ofta så ynkliga
berövade på tillväxt
giver vingarna
liv
och dem
flyger högt
över medianen
för dem måste

så är det.

Jag hatar bitterljuvt
Jag hatar antiteser.

-----------------------------

Jag påbörjar det mesta.
Det ligger i oxarnas natur.
Även att avsluta. Lägga ihop.
Möjligen kan det spela in i 
min tvivlan på stjärntecken.
Motvinden att
genomsöka och finna
försvinna i intet
låta något ta över och sluka
behärskningen blir total
och
jag tvinar
måste inse
ödet som möter
ödet som närmas
mer för varje mer jag skriver
sysselsätter mig med pleonasmer
men inget
roar.
Inte heller stjärntecken.

Tiden springer in i mig
Bosätter

--------------------------

Paradox jag upptäckte idag:
Zombies är odödliga men går att döda ändå 
trots sin odödlighet? 

--------------------------

Visst hatar man bara
bitterljuvheten.
Visst hatar man bara
antiteser.
?

Vandrar
ur mitt verkliga skal
tränger in
i
välbehag
luftkrockar
vaggar in mig
binder fast
det reella
Låt
(er)
flöda in i fictionen
mirakulösa varelser
eskalerar

Upplösningen

Vaga ande
kryper ur mig
lämnar stoftet
låter synapserna
nerverna
cellkärnorna
endorfinet
släcka mystiken

Allt känns
allt försluts
lindas in
balsameras