När två kroppar föds utan viljestyrka
på kal mark
slår de huvudet i marken
spräcker sin tunna hud
ljudet eskalerar av deras redan svunna tid
De väver en mur omkring sig

av sina armar och ben

Motståndskraft som inte fanns

men ändå gav till ett sista skrik.

Utan varsel
börjar det gro
mossa över vad som en gång fanns
kvar utan att lämna
spår av
koagulerat blod

Saknad av själ
var vad brände i deras tjocka halsar.
Stum luft
utan att inhalera
försvann kropparna i mörkret