Snart får jag säga adjö.

Förlåt men denna veckan är fullt upp och jag kan inte hjälpa min tidsbegränsning. Om jag kunnat hade jag gett er ett minimum på en tredjedel av den. Men nu är livet inte en fartfylld lycka utan ett stort släp av prestationer och ångest som fyller ens tomma hjärterum som fortsätter gå för att glosorna ska kunnas till imorgon.
Visst låter livet hemskt, men egentligen är det väldigt trevligt, förutom veckorna innan lovet, sista året  i grundskolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0