Kärleken var en myt som skapades av den som inte kunde klara sig själv.
En sympatidrog som var så lättilgänglig och beroendeframkallande.
Kärleken är söt och den är sur.
Den finns överallt och ingenstans.
Kärleken går att se men inte att ta på.
Den äts men ingen blir mätt eller hungrig.
Likgiltigt tuggar vi och sväljer i montom följd.
Alla vill vi vara som alla, och all kärlek är som allas kärlek när allas är allas.
Kärleken i dagsläget är lika obetydlig som den en gång aldrig varit.

93 dagar kvar.
Om livet ens kommer börja.