Jag undrar hur många livshistorier jag hinner bygga upp och glömma i nästa sväng efter att ha mött dem.
Anleten som talar till mig.
Gångstilar som talar.
Människor som talar utan mun.
Människor med skuld som kupar sig.
Människor med lycka som ler.
Jag ser dem i en sekundsrevy.
Jag föreställer mig deras liv i en så snabbt passerad meter.
Sedan är de borta.
Stoft