Denna kväll ska de bli så fulla med alkohol att de kommer svämma över och rinna ut ur alla hål.

För det är så man har fest. Kolla vilken högstadieskola du vill, alla säger samma och alla måste ha rätt.

Eller?.

Hanna som är så förstörd ska förstöras ännu mer ikväll. Det vet de båda om.

Hon står vid sitt sminkbord och ler. Han ler.

Hon är sprudlande glad för att hon ska proppas med onykterhet och leva livet och nå omöjliga promillehalter.

I alla fall för ikväll.

Kylan fäste sig i huden och snön slår och susar i öronen.

Det är ungefär två kilometer till Jenny. Jenny med den stora villan och bubbelpoolen och som får mest pengar i månaden av alla barnen i hela skolan. Hon har jeans för tretusen och en tröja för det dubbla. Liam tycker allt är fult ändå, trots summan.

De fryser om benen där de stapplar sig fram genom de stora snödrivorna.

Ljuset guidar dem till ett hus lite utanför stan där Sara och hennes bästa vän Louise som skriker att hon älskar alla bara för att få en syl i vädret och spyr ner i den julprydda brevlådan. Han hatar henne.

Liams mage vänder sig lite när han ser Louise.

Han föraktar henne. Hon kramar honom.

Han frös mer än när hon höll sina beniga armar kring honom. Han vill slänga henne i marken så hårt att hon far ner till det brännheta.

Där den jäveln hör hemma. För hon är så rå, hennes blick dödar som en laser.

Hon bär en falsk mask som är överpudrad och ingen ser den för hon bättrar på den på lunchrasten och för att inte glömma de mättade läpparna som snart kollapsar av idomin.

Djävulens vita läppar sätter ett litet vitt sträck på hans kind.

Markerar honom som vän för kvällen.

Men det sker ingen förändring från den ena dagen till den andra, inte med Louise.

Djävulen har alltid varit ond.