Nu när du passerat tänker jag.
Är det värt att jag vänder mig om?
Kommer du vända dig tillbaka.
Någon kollar ut genom fönstret eller stirrar ut i intet. Men ingen möter mig blick. Inte en person. Bara tomheten slås emot mig. Piskar mig i ansiktet som ett straff för att jag ens våga tro att du fanns. Hoppet slukas av de svarta innan det ens hunnit växa. Det saktar in. Bussen stannar och jag springer impulsivt ut i kyla. Folk strömmar längs gatan.
Jag kommer finna dig en dag eller natt. Någon gång.
 Fröet av hopp börjar växa igen.
Lova att vänta på mig.
Lova.

Uppdaterat: Denna texten ligger nu också på original texten.