Jag har bosatt mig på Mars.

Jag är en utomjording som lever på förgångna själar.
Jag är illvrådig och vräker i mig en efter en för det bottnar aldrig. Mycket vill ha mer.
Girigheten går inte att stoppa.
Mina fingrar är utom kontroll.
Jag har slukat andra, men du har något speciellt.
Kanske är du den som ger mig näringen min gröna kropp behöver.
Kanske är du som de andra och jag känner mig död efter några sekunder.

Jag åt dig och lämnade jorden med ständig hunger.
Jag lärde mig att världen är snål.
Så egoistisk att kärleken inte ens räcker till alla.
Så horribelt överskattat.
Jag lämnade stället med ett leende och med vishet i hjärnbalken vinkade jag adjö till ett ställe,
fyllt av hungriga själar som aldrig blev matade.
Lite kurrande i magen hör livet till, då kärleken inte finnas vill.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0