Förtrollande timmar
i helvetet
endast för förryckta
kostnad: förståndet
Jag försvann.
Melankolin dog, verkligen
undrar sist jag varit så lycklig.
Vi kan tindra
bölja
svämma över
men aldrig
slår jag mig ner.
Jag är för feg.
Jag ligger latent i mig själv
gror i väntan
stryker osaligt
omkring.

Devendra Banhart och
morot
äpple
apelsin
i dryck och frukt
alfalfagroddar
smakar gräs
Nötyoghurt
smakar
sur
Grönt te
förvränger synen så mina fransar klär omgivningen och ja visst
det ser ut som sommar på femte våningen

Kvällning
På stampad
mark
eufori
av dilettanter och
virtuosa
varelser på scen
Hungrar efter
känslan av liv
Varm och kall
i solsken
bara ben och armar
i rörelse
förryckta
mot litet mer liv
i sig själva

Mitt liv går just nu ut på att ägna mig åt
avhållsamhet till tillsatser.
Xantangummi och kerragenan nöter inte längre
mitt samvete. Men disulfit får mig att rusa upp
och jag måste genmäla
tragisk är den människa, vars
egendom är dess allt.
Herman diktar om den överflödiga
estetiken.
Jag har svårt för att lära mig den enkla konsten
att bli betraktad. Speciellt nu på senare dar
Porös i själ och uppskottad på trottoraen
är mitt tillstånd.
Jag är rädd för att avsluta något. Med tiden
hade det kunnat avslutats i högre prestanda.
Jag går i drivor.
så
diffusa, vidöppna, djuriska, primitiva
äcklande rum i huvudet.
Allt kan bli bättre
Jag kan bli renare
Vetgirig i den bemärkelsen
då jag inte vet vad jag vill veta.
Outforskad litteratur och konst är
min själs föda.
Men den hungrar
Samtidigt sinar jag ut
blir till en liten skara utav
ihopplockade delar.
Eviga misslyckanden
liber
är bara ett
ord för dem utan
begränsningar
och vem har inte det?

tidens dilemma

om jag skulle leva en evighet skulle jag inte vilja leva
om jag lever under tidsbegränsning vill jag inte dö.