Nåla upp mig på din stjärnhimmel.

Du var
mannen med yxan
min väg
ut till
universum
som ska överlappa
min själ
och binda ihop med de andra
stramas runt världen
och där lida i himlen.

För du ville föra mig
ut
från stora stygga världen
till helvetets universum
Hugg
av mitt huvud
och den sista kvarten
tar mitt hjärta över min kropp
pulserar ut
impulser
ett kroppsspråk du skulle tyda
och förstå
att
det var aldrig försent
förens du delade mig
och mitt huvud skådade,
såg hur du
skar min kropp
lät den försvinna till kött
blodplättar
förstrött i prickar
och flytande i tjockt hav.
De sista fem minuterna
dog mina ögon
hörde endast
hugget av min skalle möta yxan
hur jag splittrades
och försvann
till atmosfären
bebodd av alla
andra hönor
redo att dela med
sig av sina
sista kvartar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0