Det stora monstret. Tystnaden.
Själv har jag som jag ofta märker, svårt att sitta och göra ingenting, bara sitta och vräka i mig lugnet.
För mig så går det inte. Lugnet ger mig ångest. Ångest för att jag gör noll prestation, ångest för att jag sitter där och försöker ta in den surrande tystnaden och bara vara, medans jag hade kunnat göra något som ger mig bekräftelse på hur bra jag är. Men nu orkar jag inte. Man kan inte vara bäst hela tiden. Någon kommer alltid vara bättre än dig i någon annans ögon. Du är bäst för just någon. Det är fullt tillräckligt.
Så släpp ångesten och in med det så stressande lugnet. Men se på det positivt. Visst att det kanske jagar upp dig, men låt de inte skrämma dig. Det är i lugnet vi ser som klarast. Då vi ser det enkla.
Svep ner stressen. Göm den under mattan och fyll ditt tomrum med lugn. För det är säkert vad just du behöver. Lugn.
sidu sidu, filosofen o poeten själv dyker upp!
att lugna sej i en värld där tid och stress är det nya marc jacobs, där långsamma blir klassade som efterblivna och lugna som likgiltiga är nästan en omöjlighet. finner du lugnet för två minuter hoppar du upp på den tredje o skriker rakt ut "vafan e de för fel på mej?"
klockan närmar sig två och du får mig att tänka. jag som många andra har väldigt svårt att ta det lugnt, det är nog något av det svåraste som finns. i alla fall när man är stressad. jag älskar att ha saker att göra men orkar aldrig göra det och stressen är ständigt närvarande. men sedan, när jag inte har något att göra infinner sig lugnet och som du säger... det skrämmer. det är ovant och det känns som att man missat något för visst kan man inte bara sitta utan att göra något? det talas ofta om att dagens människa inte jobbar lika mycket som förr och att fritiden tar över, men att vi samtidigt aldrig varit så stressade som vi är nu. jag tror det handlar just om det här lugnet som du skriver om, att vi inte kan lugna ner oss och på så sätt koppla bort tankarna. när man tittar på teve borde man kanske bara titta på teve och inte panikskriva i pauserna och istället jobba effektivt när man väl sitter med det. eller... nu förstår jag inte riktigt vad jag vill komma fram till men det tåls att tänka på... speciellt när klockan inte är två på natten !
din blogg är fin och mysig och jag gillar den
tack så mycket! ja det är jag
nej jag går första året på gymnasiet (15 år) så jag reser nada och måste i princip vänta.
